fckeyen

 

varje gång du säger hennes namn glider vi sakta 1 millimeter ifrån varandra. varje gång jag tänker på henne börjar jag tvivla på mig själv och varför du gör som du gör, gjort som du gjort. För dig har det egentligen ingen betydelse medans det dödar en bit av mig varje dag, varje tanke. Folk säger att jag måste ha något fel som överhuvudtaget slösar energi på en sån människa. Men hur ska jag någonsin kunna leva när jag blir påmind av allt?

 

Förr skulle jag inte bry mig, då kändes det bara bra att ha någon som någon annan också ville ha, för skulle han göra något då så kommer jag alltid hitta någon bättre. Men om det skulle hända något nu, om han skulle klanta och göra bort sig så skulle det inte finnas någon annan. Det finns ingen bättre och det är de som gör mig så rädd,