fckeyen

jag är så ledsen, precis hela tiden.
Vill bara ligga hemma i min egna säng och att mamma sitter på sidan och stryker mig i håret samtidigt som hon säger att det kommer bli bra, vill bara spola tillbaka tiden till när allt var så enkelt och man inte behövde försöka verka vara med vuxen än vad man är, när jag skrattade åt allt och sket fullständigt i vad folk trodde och tyckte om mig. när jag levde för dom sena sommarkvällarna och de fulla glasen, förträngde helt att jag skulle upp dagen efter. jag var ensammast i världen och kunde göra precis vad jag ville. fri som en fågel